Det är augusti 2006, Höstterminen har just börjat. På den anrika gymnasieskolan i den värmländska staden undervisar Emanuel Svärd i filosofi. Men för detta läsår planerar han ett "experiment": istället för att dra alla filosofer över en kam och bekanta eleverna med deras tankar i urval ska klassen nu studera en filosof, Ludvig Wittgenstein, och gå till botten med dennes viktigaste tanke, den tanke som skulle göra slut på all filosofi: det som hör till världens väsen kan språket ej uttrycka. Att få eleverna att tillägna sig denna tanke som om den vore deras egen är det pedagogiska mål som Emanuel Svärd har ställt sig. Men det som från början såg ut som en rent pedagogisk uppgift visar sig få långt mer än pedagogiska konsekvenser, och bekräftar den mångtusenåriga erfarenheten att filosofi, när den tas på allvar, medför stora risker för utövaren.Jeg er spent på å se hvordan Emanuel Svärd går frem for å formidle tanker som ikke kan formidles, i alle fall ikke språklig. Og hvordan skal jeg tolke den siste setningen? Er Wittgensteins rakkniv noe så sjeldent som en filosofisk thriller?
Filosofen som inte ville tala er en flunkende ny biografi om Wittgenstein. Den er på 762 sider, og dermed av omtrent samme omfang som Ray Monks klassiker fra 1991. Men forhåndsomtalen gjør meg en smule usikker:
Tillsammans med namn som Einstein och Freud har hans tänkande förändrat hela vår moderna världsbild. Men han var så mycket mer än filosof. Han var en av Europas rikaste män som gav bort allt han ägde. Han gick omkring som en fattiglapp och prövade på alla tänkbara yrken. Han var folkskollärare, trädgårdsdräng, vaktmästare, ingenjör, uppfinnare, apoteksbiträde, drakflygare, arkitekt, musiker, fågelskådare, professor. Och han drömde om att bli läkare eller munk. Eller att ta livet av sig.
Han hade allt det som vi förknippar med ett riktigt geni. Ett skarpt intellekt. Ett asketiskt och minst sagt udda liv. En karismatisk utstrålning i kombination med ett våldsamt humör som fick alla han mötte att darra av skräck. Och han levde på vansinnets gräns i en vansinnig tid. Han är den mest fascinerande och motsägelsefulla person man kan tänka sig. Det är svårt att inte bli berörd av hans sällsamma och tragiska historia.
Filosofen som inte ville tala är den första riktigt omfattande biografin som skrivits på svenska om Ludwig Wittgensteins liv. Här får vi möta filosofen till vardags och i de mest absurda sammanhang. Den är oerhört välskriven och underhållande, av en författare som vet vad han talar om och kan förmedla det i ett slagfärdigt språk.Ingen av opplysningene her er direkte gale (hvorvidt boken er velskrevet eller ei, vet jeg selvsagt ikke), men når allting stables oppå hverandre på denne spektakulære måten, fremstår Wittgenstein like enigmatisk og usannsynlig som de villeste ryktene i hans samtid ville ha det til (Georg Henrik von Wright forteller, for eksempel, i sin selvbiografi at han ble overrasket da han kom til Cambridge og oppdaget at Wittgenstein faktisk eksisterte!) -- et bilde som talløse memoarer og ikke minst Monks og Brian McGuinness' veldokumenterte biografier har sørget for å rive ned. Etter forlagsteksten å dømme er Filosofen som inte ville tala snarere en sprelsk og pikaresk roman enn en ordentlig og kildekritisk biografi. Hvorvidt dette stemmer, eller om reklameteksten bare avslører forlagets ønske om å selge boken til en videre lesekrets, gjenstår å se.
Här finns allt från svart humor till svidande kritik av Wittgensteins inre krets. Boken kräver inga särskilda förkunskaper i filosofi. Det är människan Ludwig Wittgenstein som står i centrum. Varför han blev den han blev, och varför hans idéer ser ut som de gör.Og dette låter jo vel og bra.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar